Om mig

Maria Andersson

Jag som driver företaget Npf-konsult, och sidan Triviumkonsult, heter Maria Anderson och bor i Värmland. År 2004 startade jag mitt utbildningsföretag och har nu många års erfarenhet av att hålla föreläsningar och utbildningar inom området.

Jag har turnerat runt med min föreläsning Flickor med ADHD. Från norr till söder, öster till väster, och jag har besökt många orter i vårt långa land. Alltid med ett mål i fokus: att öka kunskapen och förståelsen för vad det innebär att vara en flicka med ADHD. 

Anledningen till att jag startade mitt företag var att jag själv som vuxen kvinna och mamma fick diagnosen ADHD. Jag ville berätta min historia med förhoppningen om att den kan bli till hjälp för andra. Med min egen erfarenhet och teoretiska kunskap om vad ADHD är, och vad det kan innebära, hos olika individer hoppas jag att öka kunskapen och förståelsen hos andra.

Ett nytt kapitel

När jag nu rest runt i över tio år kände jag att det var dags för en förändring! Jag tycker om att ha huset fullt av ungar och jag gillar när det är liv och rörelse, det stimulerar mig och min ADHD. När min dotter vilda Mathilda började gymnasiet på annan ort blev det därför väldigt tomt hemma. Det ena ledde till det andra och i dag är jag familjehem och har två killar som bor hos mig på heltid. Det är verkligen en utmaning, men otroligt givande!

"Det är en skön känsla att se hur mina livserfarenheter kommer till nytta då jag själv varit placerad i olika familjehem sedan jag var två år gammal."

Jag vet hur det känns att vara familjehemsbarn och jag vet hur det känns att vara rädd att bli lämnad. Jag vet hur det känns att inte våga lita på vuxna och jag har alltid som vuxen tänk som Astrid Lindgren skrev…

astrid-lindgren

Men ibland så undrar jag om det bara räcker med kärlek?

Min berättelse

Trots min enorma vilja att lyckas har den aldrig räckt till. Redan på dagis reagerade man på att jag var en livlig flicka. Jag ville gärna stå i centrum och hade svårt att sitta still på samlingarna.

"Jag var väldigt social, nyfiken och påhittig, något som tyvärr inte då sågs som en tillgång."

Jag hade svårt att klara skolan och mina svårigheter har följt mig genom alla skolår. Jag passade inte in i normen för hur flickor "ska vara och bete sig". Att jag var annorlunda upptäckte jag tidigt, den känslan har följt mig under hela min uppväxt.

Jag har under alla år i skolan kämpat med att försöka leva upp till vuxnas förväntningar och krav. Trots mina ansträngningar och mitt IQ lyckades jag inte nå mina mål i skolan. Genom att vara duktig på idrott och slöjd, bild och de kreativa ämnena, vägde detta upp och kompenserade för mina svårigheter. Detta räckte dock inte hela vägen... 

I tonåren kraschade jag totalt! Jag klarade inte av skolan, började skolka och hamnade i missbruk och kriminalitet, vilket tog många år av mitt liv. Min känsla av att vara värdelös byggdes på mer och mer.

Att bli mamma

1998 födde jag min dotter Mathilda och mitt liv förändrades totalt. Det var första gången jag kände KRAVLÖS KÄRLEK, något jag sökt hela mitt liv. Jag fick känna känslan av att faktiskt vara betydelsefull. Jag fick en mening med livet genom att ge Mathilda den omsorg och kärlek hon behövde. Jag förstod också att jag nu måste börja ta hand om mig själv för att kunna ge min dotter ett bra liv.

Jag hade lovat mig själv att "den dagen jag blir mamma ska jag ge mitt barn helt andra förutsättningar än dom jag fick." Tyvärr blev livet svårare att hantera som nybliven mamma och jag började tvivla på mig själv mer och mer.

Varför fungerar inte jag som andra?

Hur ska jag kunna ta hand om ett barn då jag:

  • inte ens kan komma i håg var jag la nycklarna?
  • inte ens vet hur man läser dl mått?
  • aldrig kan upprätthålla de rutiner och strukturer som jag dagen innan löste så bra?
  • glömmer bort att äta fast magen kurrar?
  • går på impulskänslan och oftar växlar så mycket i humör och energi?
  • ibland deppar ihop och bara vill sova?
  • inte ens klarade skolan?
  • aldrig klarat av att behålla ett jobb eller en praktikplats?
  • inte kan hantera pengar och som inte betalar hyran fast pengarna finns på kontot?
  • blivit så duktig på att dölja mina svårigheter att ingen tror mig?

 

"Hur ska jag kunna bli en bra mamma när jag inte ens kan klara av en vardag som för andra är en självklarhet?"

Jag lovade mig själv att aldrig överge mitt barn såsom min mamma gjorde när jag bara var två år gammal. Jag ville istället kämpa för att ge henne allt i livet hon behöver. Min dotter skulle få alla förutsättningar att utvecklas till en trygg, harmonisk och glad kvinna. Tyvärr blev det inte så enkelt att hantera livet som mamma. Hur mycket jag än kämpade slutade det oftast i kaos, ångest och en känsla av att hela tiden misslyckas.

Att få en diagnos

År 2000 fick jag min diagnos och kom i kontakt med personer som förstod mig. Jag kunde därför börja förstå mig själv, varför jag hamnade där jag var. Jag kunde nu förstå vilka svårigheter jag hade och med det stöd jag fick kunde jag börja förändra min vardag.

"Jag fick lära mig att hantera mina svårigheter, vilket gjorde att jag äntligen började känna att jag kunde lyckas."